Brev till en vän.                                                                                                          13.2.2011

Cajorna hade ganska kämpigt på de sista övningarna före konserten, vi var nog många som kände oss osäkra både på text och melodi i de rockiga sångerna.
Förutom de engelska texterna så övade vi även steg och stamp, handviftande och klappar.
För mig blev det nästan övermäktigt. När jag klappade så kunde jag inte koncentrera mig på stämman och för att inte tala om texten. När jag koncentrerade mig på texten så klappade jag på fel ställe. Det blev heller ingen tröst när jag upptäckte att jag inte var ensam om att blandade ihop konceptet. I alla fall kom jag underfund att jag inte riktigt var Tom Jones eller någon annan Michael Jackson så jag började öva på riktigt.

Eftersom jag är trädgårdsmästare och allt mitt vanliga jobb ligger fint nerbäddat under ett
1 meter tjockt täcke av snö så fanns här tid till att plugga på noter, engelskan och snitsiga danssteg.

Så kom då lördagen den 12.2. Konserten skulle börja klockan 19.00 men våra gäster, kören Cawiar från Borgå, skulle vara i Ekenäs redan klockan 14.00.
Ulli, Nina, Britu, Dick och jag skulle möta upp med skumpa, kex och kaviar. Bussen från Borgå anlände till Karelia prick 14.00
Cawiarerna hälsades välkomna. 7 flaskor skumpa korkades upp, kexen och kaviaren bjöds fram och festen kunde börja.
Körerna övade sedan var för sig och lite tillsammans eftersom vi skulle sjunga 2 sånger tillsammans.
Cajorna hade ju inte tidigare övat med Cawiarbandet så vi fick sjunga igenom våra sånger med dem.
Uffe Enberg skulle ensam ackompanjera oss i Scorpions Still loving you. Den låten drog vi igenom 2 gånger, med Cawiar-bandet tror jag att vi bara drog igenom låtarna en gång före konserten. Bandet klarade sin bit strålande och vi lyste lite svagare.

På tal om ljus så skötte Miki Pöysti om ljuset och Christopher Romberg skötte om ljudet. Inget fel på killarnas fingerfärdighet men jag tyckte att de hade lite för små grejor, med lite häftigare grejor så hade publiken blivit ännu mera shooktade och rocktade.

Cajorna skulle inleda konserten med 5 sånger och sedan skulle Caviarerna ta över med 8 sånger och till avslutning skulle körerna sjunga de gemensamma, Nothing gonna stop us now och You shook me all night long.

När konserten började hälsade jag alla välkomna och presenterade kören, bandet samt komposer, maestro Teddyy, Teddyy Graaanrooooth.
Inför den här konserten har jag sökt upp våra låtar på Youtube Där har jag sett hur det går till när man inleder en konsert i den stora välden. Så jag gjorde bara lika och det gick bra, om jag får säga det själv.

Du skall få se. Hela konserten finns på video, vi var flera som filmade. Jag har även filmat en del på våra övningar, därifrån har jag några riktigt roliga klipp (med klapp).
Båda körerna klarade av sin uppgift med äran i behåll. Publiken verkade nöjd, våra gäster var nöjda och jag tror att de flesta av oss är nöjda.
Efterfesten på Santa Fe med mat, dans och dryck satt inte heller fel.
Cawiarkören startade hemåt vid midnatt. Då var vi alla ganska trötta. Jag tror att jag var hemma klockan 3 på morgonen. Man måste ju hålla sig i skinnet nu när det -20 grader kallt där ute. Det går inte alltid att sova under en buske.

Önskar Dig allt gott, sänder Dig vackra tankar och kära hälsningar
Berndt